I går var jag på sjörräddningsövning i Hamnsundet, jag hamnade att vara markör och föreställde en kvinna med bäckenfraktur. Det blåste en hel del och det var att klättra på repstegar från den ena båten till den andra, lite kusligt att se havet som stormade under fötterna mellan båtarna. Lite lång blev väntan att ligga i en trappa i en och en halv timme och ropa på hjälp. Men Nisse och jag fördrev tiden med att lite överreagera med ropande på hjälp, gnäll och att oja oss, lite stora i mun var vi också. De stackars killarna på båten visste nog inte vad de riktigt skulle göra med oss men när äntligen rikig personal från räddningsverket kom fick vi proffsig vård t o m dropp fick jag. Sen blev det transport med bår, vidare till nästa båt och till sist med "helikopter"... När övningen avblåstes ringde dottern med gråten i halsen och sa att ambulens är hos oss för att hämta sonen, oj, oj oj.... Han hade ramlat på judoträningen så illa och slagit bakhuvudet i golv. Han hade fortsatt träningen, kört bil hem, varit hemma i 10 minuter och gruvat sig väldigt för huvudvärk och sen tuppade han av! Gubben ringde efter ambulansen och de tog honom till sjukhuset, han visste inte ens riktigt till sig när han kom till akuten. Så småningom blev han någorlunda " normal" igen. Han fick lov att stanna på akuten över natten med dropp och blev väckt med jämna mellanrum för att se om han var ok! I dag lgger han och snusar under filten och mår ganska bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar