Nu skall jag skriva lite skämmiga saker, nämligen om mina "svarta höns". Vi är kompisar vi, den jag mest är kompis med, ropar Unge när hen ser mej, varje gång jag går ner till sjön följer svarta hönsen med och i spetsen Unge. Jag pratar vilt med dem alla och ropar unge tillbaka, vi har så trevligt. Vet ni varför vi är kompisar då och varför de gillar mej så skarp? Jo, jag gör något skämmigt med dem, jag matar dem..... Jag smyger ut, så att inte grannarna skall se mej, gömmer skålen med matrester tittar mej runt före jag ropar " Unge". Det har hänt att någon granne varit ute, utan att jag märkt, när jag ropat högt, då smyger mig hastigt bakom lekstugan med blossande kinder....
Det är ju inte riktigt populärt att mata " svarta höns" men det skiter jag egentligen i och så gillar jag att måna om alla djur! Mitt hjärta klappar inte bara för hundarna, nej också för både kråkor och skator....
