På söndagen startade Kråktinget sin tur till varmare länder ( trodde vi jo). Vi flaxa o flög ner till Kroatien till Krk, Rijekas flygplats, en taxibuss förde oss vidare till Pobri. Gråmurrigt var vädret när vi kom fram och huset var ganska kallt, vi ville inte riktigt ta av oss jackorna..... Vi hade åter hyrt ett eget hus för att alla tillsammans skulle kunna umgås så mycket som möjligt med varandra. Huset var fint och fyra sovrum för oss sju tjejer, vi drog lott om sängplatserna och ingen protesterade! Vår hyresvärd lovade oss mera värme och kom inspringande med ett fat med kakor till oss, hennes man kom med fina bilen och skjutsade oss till Billa matmarknad så vi kunde handla det nödvändigaste!
Här är vårt fina hus på höjden...
...och trädgården med olika örter och växter.
På kvällen beslöt vi att försöka hitta ner till den gamla fiskebyn Volosko som låg ca. en kilometer ner för den ganska branta och igenvuxna stigen / trapporna....
... vi gick och gick, framåtlutade med bromsarna på.....
Vi letade oss fram, i bland trodde vi att vi var inne på någon enskild tomt, men vet inte riktigt, neråt kom vi med tårna framskjutna i skorna ...
Vi vandrade förbi gamla charmiga hus...
... gick i trappor, genom prång och smala gränder......
......gick genom gångar i husen.
... både intressant och spännande att smyga runt på mörka bakgårdar.....
...många hus var i ganska dåligt skick.
Kartan visar Volosko, en gammal fiskeby / stadsdel vid havet i Kvarner bukten.
Vi vandrade på strandpromenaden som är 12 km lång och sträcker sig från Volosko till Lovran, vi gick bara en kort bit att börja med.....
Vi gick runt i den gamla "fiskebyn " och tittade på både gammalt och nytt.
Vi hittade ett trevligt ställe och åt oss mätta, beställde sedan en taxi hem, för att gå upp tillbaka var nog otänkbart!
De flesta sov gott med sina nya sängkompisar och inga klagomål på för mycket snarkningar....
På morgon vakande man till kaffedofter och de morgonpigga hade redan dukat fram frukosten!
Vi förberedde oss för dagen och en del bäddade sina sängar, medan andra nöjde sig med att endast breda över sängöverkastet och sätta dit finkudden.
Vi beslöt oss för att fara till andra änden av Lungomare (strandpromenaden) till Lovran, beställde taxi, åkte dit och började vandra runt i den gamla stadsdelen.
Åter smala gränder, gamla hus .....
...även förfallna hus. Regnet började strila bara mer och mer så vi tyckte det skulle passa att komma inomhus och magarna började knorra....
Vi hittade en liten mysig restaurang med en toppen servitris som lovade att sjunga "efter stormen" för oss om vi skaffade fram en gitarr. Där var vi flera timmar och åt både mat och pannkaka!
Och regnet det bara öste ner.... Vi vandrade i väg till en busshållplats och tog bussen till Icici, men, men, sen, sen, hittade vi ingen buss hem,hem.... bäst med taxi, så det tog vi! Vi var så våta om både skor och fötter (å armar å hals ).... Sen blev hela husets element beklädda med våta kläder o skor....
...sen blev det taxi åter ner på stan, å mera mat o lite vin.....
Nästa morgon sken solen, nästan i alla fall, vi beslöt att besöka Park Angiolina, beställde en taxi och for dit.
Angiolina parken är ett område med mycket blommor och gröna växter,
Färggranna planteringar ......
....och stigar genom grönska där fanns 150 olika plantor och....
....en mängd kända gubbar, tror inte vi såg någon gumma...
Villa Angiolina är en av de äldsta och vackraste byggnaderna .....
...och dessa vackra målningar finns i taket i ett av rummen.
Vi vandrade runt och beundrade många vackra statyer, de var väldigt vackra och fina, men de blev inte sämre av att vi piffade upp dem lite extra!
Bakom denna viga kvinna kan man inte gömma sig!
Måsflickan är symbolen för Opatija, tror hon är deras " Stormskärs Maja", hon står där vid havsbrynet och väntar...
....denna stiliga mås poserade villigt för oss, sen ledsnade han och åt pizza!
Vi blev också hungriga och kunde denna dag som blev bara soligare och soligare sitta alldeles bredvid havet och äta lunch....
Vi vandrade en bit längs stranden och njöt av solen före hemfärden med taxi....
På kvällen tog vi taxi ner till Opatija igen......
....vi gick runt lite och letade efter någon trevlig restaurang, den vi hade planerat gå till hade inte plats för oss, det blev friterad fisk och skaldjur, riktigt gott!
Vi tog två taxibilar hem igen och smakade på vinet vi köpt, åt lite ostar och kex.
Vi vaknade till en ny mulen dag, begav oss ut förrän det utlovade regnet skulle börja.
Denna dag promenerade vi runt i vår närmaste omgivning bland vinrankor,....
..... granatäpplen,....
... fikon och andra fruktträd....
...vi gick runt på alla småvägar och...
.... slank in på vår kvarterskrog och åt champinjonsoppa!
Himlen blev bara mörkare och ovädret närmade sig, men vi tog två taxin och åkte ner till Opatija, vi gick runt lite på stan.....
.... shoppade lite souvenirer och flera paraplyn! Ovädret kom över oss igen, ännu värre än tidigare,det stormade och regnade för fulla muggar!
Den soliga uteserveringen vi ätit på dagen före hade förvandlats till ett stormande hav och regnet vräkte ner....
.... och den stackars lilla måsflickan som stod där i regnet och stormen, hon blev nog förkyld....
Piraten stod vid havet och han plundrade nog i alla väder!
Vi vandrade mot centrum med paraplyerna avigvända och placerade oss runt vårt förbokade bord! Det var vår sista gemensamma middag i Kroatien ....
....åter god mat i massor.....
....och dagen till ära blev det pannacotta till dessert!
Denna kväll åkte vi en mörkröd svarttaxi hem, taxichaffisarna i Opatija hade ledsnat på att skjutsa oss och vinkade dit en minibuss som alla fick plats i, ingen taxibil var det, ingen taxameter och vi fick betala 50 eller 60 kuna... Artig var gåbben som skjutsade oss och gav oss en hjälpande hand när vi steg ur bilen!
När vi kom hem till huset satte åskvädret igång rejält, vi packade och beslöt i alla fall att försöka sova tidigt då vi skulle påbörja vår hemresa tidigt nästa morgon. Det hördes prat och tassande och sömnen ville inte infinna sig....
Jag och min sängkamrat beslöt oss för att beskåda spektaklet utanför och kröp upp i soffan med utsikt över hela omgivningen.
Det dröjde inte länge förrän flera kom tassande till vårt panoramafönster.
Det blixtrade både till höger, vänster och i mitten och det dundrade så det sjöng i öronen. Tidvis blev halva stan mörklagd och även vår utebelysning slocknade.... Där satt vi som ena riktiga ruggugglor i mörkret....
En sak blev ogjord som vi alla har funderat mycket på, vi blev lovade att vi skulle få komma ner i källaren och titta, mannen till hyresvärden skulle ta oss med ner.... Vi har haft många funderingar över vad som fanns där.... eller skulle vi bli inlåsta?? Vet inte, men han kom aldrig så det blev i alla fall ogjort. Huset vi bodde i var 350 år, kanske det fanns spöken i källaren....
Vi hade förbeställt taxibuss från Rijeka och påbörjade vår hemfärd, glada och nöjda trots det dåliga vädret, vi hade ju i alla fall sol en dag! Vi trivdes som alltid i varandras sällskap trots att vi var ganska smutsiga och våta för det mesta, luktade nog lite illa också.... Vi hade en trevlig oreda i vårt hus, vårt matbord var överbelastat med allt vi kunde behöva under tiden vi bodde där.... Vi hade ingen planering utan gjorde det som föll oss in och alla ville samma, de flesta var hungriga samtidigt och så beställde vi in det vi ville ha och kassörskan betalade! Nyckelflickan hade nyckeln och låste upp dörren. Taxiflickan beställde taxi och skötte snacket med chaffisen! Underhållningen skötte sjungflickorna, Märta med träbenet och textilvisan fanns på repertoaren. Miseflickan gick ut med soporna. Sen fanns det mysflickorna som såg till att vi både myste o pyste.....
På kvällen när vi kom hem stod alla gåbbarna i terminalen och väntade på oss, de var riktigt gröna i ansiktet av längtan....
