Vad jag tycker att det jobbigt med Tyson, leonberger hunden som varit försvunnen i nio dagar. Har flera gånger varit till Finström, till de trakter där han har setts, kört runt och spanat, men tyvärr inget napp...
Konstigt att när någon sett honom eller spår så har man inte kunnat få fast honom, antagligen är han stressad och tar till flykt när någon försöker locka honom till sig. Man tycker ju att han borde vara ordentligt hungrig och bli frestad om han kände lukten av mat, men, men, man måste komma ganska nära honom för att han ska känna lukten av mat, jag hade några korvar och lite hundgodis med ifall att han skulle dykt upp. Jag önskar av hela mitt hjärta att han ska hittas och komma hem snarast!
Känner också med Inger som mist sin häst så tragiskt, finns ej ord...
Djuren de är till sån glädje när man har dom hos sig och de mår bra, men sån smärta när när något olyckligt händer med dem. Men man får ta sorgen som pris på den lycka man har när man har dem hos sig och njuter av dem...
Ja det är dom lyckliga roliga stunderna som jag försöker minnas och inte hans tragiska och onödiga död. men tankarna rår man inte på alla gånger./inger
SvaraRadera