Bröllop

Vad roligt att få komma på bröllop! Det var så vackert och stämningsfullt. Brudparet var så stiliga och småpojkarna uppklädda i finkostymerna, verkligen ögongodis!
Före vi for var det kaos, klockan tickade iväg och dotterns hår skulle plattas i sista minuten, var fanns hennes vita skor?? I vår klädkammare ( som är överfull av allting) påstod hon att skona skulle finnas, jag låg på knä i finklänning bland dammråttorna och kastade ut alla skor som fanns i knutarna men inte hittade vi några skor och det slutade med att hon fick ta mina skor.
Vi kom nog till kyrkan i god tid och och fick vara med om hela vigselakten. Vidare till festlokalen där vi bjöds på god mat och fin tårta!
Kvällens toastmasterpar underhöll proffsigt och t.o.m Elvis underhöll lika proffsigt!
Tal hölls lika proffsigt ( vilka förmågor det finns i familjen), när det berättades om brudens barn- och uppväxttid tror jag bestämt att gudföräldrarna ( gubben o jag) varit med och upplevt en hel del av de berättade episoderna. Det tal som gjorde störtsta intryck på mig var min dotterns tal till brudparet, hon som vägrat hålla föredrag i skolan och gömde sig i hatten när det uppträddes på dagis, hon framförde sin lyckönskan och tackade för att hon blev utvald till gudmor till en av småpojkarna och tacksamhet för att hon fått uppleva dem alla tre! Tänk vad kärlek kan göra för hon älskar dessa killar och skulle kunna gå genom eld och vatten för dem, ja och t.o.m hålla tal!
Det enda som jag inte tyckte var roligt var att när brudbuketten kastades och skulle fångas av nästa blivande brud så slets brudbuketten sönder! Är det svårt att få en karl att fria att man med våld ska slåss om brudbuketten? Antagligen.