Det ville sig inte riktigt igår på lilla julafton. Vi skulle fara med gubbens släkt till Silverskär och äta Lilla Julmiddag, men isen hindrade detta och båten kunde inte köra dit... Vi fick istället plats på Havsvidden, så det bar iväg till Geta. Maten var ok och släkten var inte alltför besvärlig ;) Mätta och belåtna skulle vi bege oss hem, gubben körde, det var smala krokiga vägar och sonen tyckte "pappa vad du kör hårt", men gubban sa "jag har kört bil i över 40 år och kört i diket bara en gång på den tiden"... Plötsligt i en hårnålskurva började bilen glida längre och längre till höger och så ner i diket en bra bit... Ja, där stod vi i mitt i Geta mörka skogen, vi ringde till de andra släktingarna i bilen som var före, de vände och kom för att hjälpa. Fyra karlar knuffa men bilen bara slirade och grävde sig bara djupare ner i diket. Det var nog bara att ringa efter bärgare, som sedan kunde dra upp bilen och vi konstaterade att bilen var både hel och körbar!
Vad lär man sej av detta? jo, man måste lyssna mera på barnen!!!
SvaraRadera