Kra, kra

Visst är dom väl fina mina kråkor? Vi har ett så bra förhållande och kan prata med varandra, de svarar alltid när jag ropar kra, kra och då vet dom att det är mat på kommande. Jag tror att det är samma gamla kråkor som varit här genom åren, undrar hur gamla dom blir??

Som ni vet så smyger jag för grannarna när jag för ut mat för dem och för det mesta klarar jag mig utan att bli upptäckt. Den som inte gillar att jag matar mina trogna vänner är Nelly, hon är helt galen, skäller som ett tok och missunnar dem allt jag ger dem, men det är för att hon gärna skulle äta det själv!

På tal om kråkor så ska vi på kråkting till Norran på torsdag och dessa kråkor blir nog inte bjudna på matrester och gammalt bröd!